Allmänt om diabetes
Social marginalisering – grogrund för diabetes
Diabetes 5/2009
Social marginalisering - grogrund för diabetes
Av Jaakko Luoma
En rättvisare inkomstfördelning är det bästa sättet att motarbeta typ 2-diabetes och andra folksjukdomar. Fattiga kunde då köpa bättre mat, och med större tilltro till livet är det lättare att gå till kamp mot depression, stress och ångest som urholkar kroppen.
- Dessa faktorer förefaller att spela en stor roll vid sjukdom, säger professor Mauno Vanhala med stöd av sin forskning, mer än trettio år av patientarbete och 200 000 patientkontakter.
Mauno Vanhala arbetar vid Kuopio universitet och Mellersta Finlands sjukvårdsdistrikt. På 1990-talet började han mest av en händelse forska i metabola syndromet som i förlängningen leder till typ 2-diabetes. Han arbetade som läkare på hälsovårdscentraler runtom i landet. Temat för doktorsavhandlingen hade hunnit växla tills alla bitar föll på plats efter en föreläsning av professor Markku Laakso. Det var precis de här människorna med begynnande typ 2-diabetes och kranskärlssjukdom som han träffade fler och fler av varje dag i sitt arbete i lågkonjunkturens Finland.
Ingen hade gjort någon befolkningsstudie om metabola syndromet så Vanhanen startade sin forskning i Pieksämäkitrakten. Samtidigt byggde han upp de första bedömningskriterierna i läkardatabasen med riskvärden för sockeromsättning och fettmetabolism och gränsvärden för när ytterligare utredning behövs. Indikatorerna måste vara konkreta. Därför la man till måttbandet eftersom bukomfånget obönhörligt säger en hel del om människors hälsotillstånd.
Sjuk av stress och depression
I Pieksämäkistudien ingick 1 200 deltagare och materialet genererar kontinuerligt nya doktorsavhandlingar. Ju mer man forskar i ämnet desto större roll spelar de psykiska faktorerna för metabola syndromet och i ett vidare perspektiv också för hjärt- och kärlsjukdomar.
Redan i läkararbetet på mottagningarna fick Mauno Vanhala upp ögonen för problemet.
- Självklart såg man att feta människor var stressade och deprimerade, men det var internisten som undersökte ämnesomsättningen och psykiatern som undersökte depressionerna. Och det var två skilda världar. När min ursprungliga studie fick en fortsättning, tänkte vi att resultaten måste mätas på något sätt. Så vi kompletterade materialet med ett generellt mätinstrument för hälsorelaterad livskvalitet (GHQ) och en depressionsmodell (Beck). Resultaten pekar på att psykisk stress, depression och social marginalisering har ett starkt samband med metabolt syndrom och samtidigt också med typ 2-diabetes och kranskärlssjukdom. Sambanden undersöks för närvarande av Pekka Puustinen, HVC-läkare i Viitasaari, i en doktorsavhandling. Han håller helt och hållet med om att "man blir sjuk av social marginalisering".
- Det är utan vidare sant. Samma människor drabbas av många hälsoproblem. Det intressanta är att effekten inte bara kommer via deras hälsobeteende. Den kan alltså mätas direkt i blodet. Också om man standardiserar alla livsstilsfaktorer har stressade människor höga infektionsvärden och det bäddar för kranskärlssjukdom, säger han.
Vilken roll spelar infektion?
Pekka Puustinen är tacksam för att Mauno Vanhala kom på att ta blodprover och kolla infektionsvärdena när han samlade in sitt forskningsmaterial. Det kommer nu väl till pass för på många ställen i världen ökar intresset för att ta reda på varför låga infektionsvärden i blodet bereder marken för stora kroniska sjukdomar.
Sannolikt utlöses infektionen av någon "psykoimmunologisk" mekanism. I tidernas morgon kan det ha varit en rationell reaktion, men i dagens värld är den förödande för människan.
- Stress mobiliserar kraft för ett kortvarigt behov, men i det långa loppet tar den kål på kroppen, säger Puustinen.
- Vi är inte skapta för dagens hetsiga livsrytm. Stress och fetma ökar. Sett ur kroppens synvinkel är fetma en sjukdom. Fettcellerna sväller upp och samtidigt tilltar produktionen av infektionsfaktorer. Och adipokinerna, transmittorsubstanser som skyddar mot diabetes och kranskärlssjukdom, minskar. Feta personer har en negativ profil på infektionsfaktorerna redan innan de har mätbara störningar i sockeromsättningen eller kranskärlssjukdom, förklarar Mauno Vanhala.
Också deprimerade människor har infektionsfaktorer utan att ha andra sjukdomar.
Men man ska akta sig för att dra för snabba slutsatser. Det är inte uteslutet att den ökande fysiska inaktiviteten visar sig vara den viktigaste faktorn för uppkomsten av metabolt syndrom och typ 2-diabetes när allt kommer omkring. Kanske människorna förr i tiden fick skydd av fysisk aktivitet trots att de kunde vara både överviktiga och stressade.
- Man vet att symtomen på diabetes och depression dämpas av fysisk aktivitet. Jag lyfter verkligen på hatten för den som lyckas sätta en deprimerad diabetiker i rörelse.
Trots allt är Mauno Vanhala ganska säker på att depression har en mer direkt koppling till de stora sjukdomarna, alltså också påverkar oss fysiskt, inte bara psykiskt genom upplevelsen av att förlora hälsan. Annars går det inte att förklara att depression mycket ofta hör ihop med exempelvis bypassoperation.
Marginalisering hög stressfaktor
Faktum är att långvarig stress ökar risken för allvarliga sjukdomar och stress beror oftast på ängslan för hur man själv och ens nära och kära ska klara sig. Då kan man inte annat än göra en nedslående tolkning av nuläget i Finland: en femtedel av finländarna (bl.a. arbetslösa, ensamföräldrar med låga inkomster, fattiga tillfällighetsjobbare och pensionärer) ligger i riskzonen för allvarliga sjukdomar.
- I den gruppen har vi uppskattningsvis hälften av alla med metabolt syndrom. Och gruppen kommer knappast att minska under den nuvarande regeringen när inkomstklyftorna bara fortsätter att öka. Problemet är att vi inte kommer åt dem för de preventiva åtgärderna sätts in för dem som har det bra ställt.
Depression är en fråga som vårdpersonalen kunde bli mer empatisk inför, menar Vanhala. Pieksämäkimaterialet visar att personer med metabolt syndrom och typ 2-diabetes är deprimerade dubbelt så ofta som den övriga befolkningen. Följaktligen lider åtminstone var femte också av depression och allmän orkeslöshet.
- Det är där man ska börja innan man aggressivt går åt deras livsstil. Personer med metabolt syndrom och typ 2-diabetes bör ges chansen att först klara sig ur sin depression i lugn och ro. Annars kan det hända att man får till stånd mer skada än nytta. Tyvärr anser sig vår vårdpersonal fortfarande vara allsmäktig och lyssnar inte på folk. Men om folk har ork och energi kan man gå ganska rakt på sak.
Vanhala säger att det är förvånansvärt stor del av vårdpersonalen som inte har en aning om hur fattiga förhållanden många människor lever i, utan valmöjligheter och framtidsutsikter.
- En del av läkarkåren blundar helt enkelt för fakta och undrar om det verkligen kan vara sant att någon måste välja att äta korv i stället för grönsaker. Till och med brödköerna uppfattas mer som cirkus. De förstår inte vilket lidande brödköerna rymmer. Det är inte alkoholister och skojare som står där. Under den ekonomiska krisen på 1990-talet var många konkursdrabbade företagare tvungna att ställa sig i kön.
- Och hur ska familjen träna varierat när man inte har råd att köpa träningsskor, än mindre månadskort till gym.
I mitt journalistjobb har jag själv stött på en förening i Mellersta Finland för konkursdrabbade företagare från 1990-talet. Alla hade de någon allvarlig folksjukdom, bl.a. diabetes, kranskärlssjukdom eller reumatism och sjukdomen hade brutit ut efter konkursen.
Den svåra preventionen
Sedan de nattsvarta siffrorna på 1960-talet har Finland lyckats med konststycket att minska dödligheten i kranskärlssjukdom med 75 procent bland personer i arbetsför ålder. Därför ställs det stora förhoppning på vårt nationella diabetesprogram Dehko ute i världen. Kanske Finland upprepar undret från projektet i Norra Karelen? Professor Mauno Vanhala har sina dubier. Norra Karelen gick ju ändå "bara" ut på att få folk att sluta röka och byta ut fettet mot magrare varianter.
- Vårt uppdrag är betydligt svårare nu. Det var förstås inte lätt att sluta röka, men då visste man exakt vad man var ute efter. Viktminskning är en mycket mer komplicerad fråga när det krävs att man ställer om sin livsstil för gott. Hundratusentals människor i vårt land vet hur det är att lyckas tappa en massa kilon och gå upp ganska snabbt igen om de inte gör bestående förändringar i sin livsstil.
Dessutom är metabolt syndrom och typ 2-diabetes lömska sjukdomar för de varken känns eller syns egentligen någonstans. Det är bekvämt att leva med dem och det blir ingenting av bantningen om en diabetiker tycker att övervikten inte är något problem.
